GRISRAEL

I sextio år och mer har det sionistiska projektet det judiska nationalhemmet varit västvärldens gullegris. Med fullt förståeliga, för att inte säga rimliga, sympatier för de stora mängder judar som, tillsammans med andra minoriteter och politiska motståndare, drabbades av nazisternas massmord. Men det började redan 1917 i samband med att Storbritannien erövrade Palestina från det osmanska riket. I Balfourdeklarationen ville den brittiske konservative utrikesministern Arthur James Balfour att judarna skulle få ett eget hemland – men på villkor att ”intet skulle göras som kunde inverka menligt på de medborgerliga och religiösa rättigheterna för de icke-judiska samhällena i Palestina”. Det är inte särskilt välkänt hos oss att israelerna från början inte visade någon som helst respekt för de palestinska invånarna i det område som man fick av britterna att bygga sitt land på. Man pressade till sist 1948 igenom förverkligandet av Israel via Förenta Nationerna. Vi svenskar ska inte glömma att FN:s medlare i Palestina Folke Bernadotte mördades av den judiska Stern-ligan i september 1948 efter att ha arbetat fram en lösning på den arabisk-israeliska konflikten. Man har intrycket att israelerna från början har ansett sig kunna ta sig vilken rätt som helst för att fullborda sin stat på sina egna egoistiska villkor. Medan andra folk som kämpar för sina rättigheter slentrianmässigt stämplas som terrorister när de tar till vapen. Av västvärldens hegemoni alltså. Civilisatorisk mänsklig anständighet bör vara en minsta gemensamma nämnare för alla nationer som vill bli bemötta med respekt. Men bygger man sitt land på etnisk rensning, fördrivning av medmänniskor ut i öknen, är man nog dömd att leva med ett ont samvete. Det kanske är just den ondskan vi nu ser skjuta knopp - den sionistiska sadismen slår ut i full blom, den spirar i blodet från slaktade barn. I det Sverige som anser sig demokratiskt är det inte politiskt korrekt att ha synpunkter på Israel. Man misstänks då ha dem pga att Israel är judarnas hemvist. Den typen av infama outtalade misstankar om antisemitism utnyttjar naturligtvis de aggressiva sionisterna för att tvinga världens sympatier i önskad riktning. Det är en misslyckad strategi. I dessa dagar håller Israel på att definitivt göra bort sig hos alla rättsmedvetna människor i hela världen, och frågan är inte om utan hur snart vi ska få tillfredsställelsen att se Ehud Holmert med kumpaner inför rätta i en internationell domstol till svars för brott mot mänskligheten. Det är det civiliserade sättet att handskas med en gullegris som har blivit ett fascistsvin.