Identitet, vad är det?

Jag läser Peter Englunds politiska blogg från 24 juni i år. Han talar om klassresa. Själv har jag aldrig riktigt nått en identitet som tillhörande någon klass, i varje fall inte som s a s första existentiella grubbleri. Annat har oftast varit i vägen. Säkert växlande projektioner av allmän ångest, i sig själv ej verbaliserad. Otrygghet i mig själv, med ty överhängande demoner, har varit min eviga silent partner. I alla fall. Socialt har jag, av ungefär samma orsaker som det ovan nämnda, aldrig varit klar över vem jag har varit eller hur denne i så fall skulle kunna tas emot av andra människor. Där ligger min prioriterade sociala osäkerhet. Och i kombination med en pavlovskt hundlik drift att gömma mig - fåfängt försökande vara osynlig, ohörbar - resulterar detta i en sorts socialt frånvarande fast både mentalt och kroppsligt närvarande. Mycken psykisk terror under skoltiden är obearbetad. Emellertid har jag numer fått hjälp att lyfta blicken på ett oväntat hopphöjande sätt (tack för skattemedlen till landstinget). Framförallt ska nog en social analys till som jag inte har alla kunskaper till själv. Men: Schabloner gällande respektive klass är i sig själva ofrånkomligen generaliseringar. Och kanske kan personens egna fokus på, eller mer eller mindre omedvetet val av, fokus på komplex i verkligheten vara av större betydelse för den personliga eventuella karriären.

Låt vara att det är alltför lätt att vara skadeglad, men nog var det stor politisk humor när den nya moderata statssekreteraren omgående efter tillträdandet i höstas blev polisanmäld. Hon berättade också själv, rakryggat ehuru lagom skamset, om hur hon har skattefuskat med hjälp av sin man för att i dubbel bemärkelse ”se om sitt hus”. Det verkar onekligen som om moderater, gamla som nya, har en relativt relativ moralsyn… Det är kanske så att tänker man kapitalistism så tänker man sno åt sig. För egen del, oavsett om det drabbar andra människor. Samvetet lyser som ett svart hål – med en frånvaro där allt dras in och försvinner för omvärlden. Egoismen innebär en självtillfredsställelse som matar sig själv utan att någonsin bli mätt. Dessa materiella onanister, dessa materiemissbrukare, lider naturligtvis själva, lider brist på medmänsklighet. Brist på verkliga mänskliga värden. Som andra brottslingar är det självklart så att de i första hand behöver hjälp och vård, även om det allmänna rättsmedvetandet gärna suktar efter rätt och straff. Å andra sidan säger sig ju moderaterna värna om brottsoffer i allmänhet, och här handlar det om den gemensamma sektorn som ett talrikt brottsoffer. Det ska bli intressant att se om de nya moderaterna är tillräckligt nya för att värna den stora massan när den blir utsatt för dessa försnillanden. Kanske krävs en djupgående själsomvandling i de rikas led. Höger måste bli vänster inte bara i retoriken. Egoist måste bli socialist. Håkan Gustafsson, v ordf Vänsterpartiet Oxelösund

Älska historia! Men vem skriver den?

Som många andra tycker jag det är bra att Jan Björklund vill stärka historieämnet i gymnasieskolan. Alla medborgare behöver kunskaper och perspektiv. Björklund säger att han gärna ser att den kommande läroplanen fokuserar på 1900-talet och han kan inte låta bli att av ideologiska skäl särskilt nämna kommunismen som en kraft skyldig till många brott och övergrepp. Förintelsen, som genomfördes av fascister, högerns och kapitalisternas gullgossar på den tiden, nämner han utan dess ideologiska sammanhang. I Sovjetunionen och Nazityskland förfalskades historien av makthavarna för att de, som hade lurat makten av folket, skulle kunna hålla den kvar genom att styra människors uppfattningar. Försöker nu våra makthavare göra samma sak? Vi i Vänsterpartiet som, när projektet urartade, tog avstånd från den så kallade kommunism/socialism som tillämpades i Sovjet, har lärt av historien. Vårt parti hade fel ett tag och har gjort upp med det. Frågan är huruvida våra nuvarande regeringsmedlemmar vill dra motsvarande slutsatser. Vi väntar fortfarande på att den blandade svenska salladshögern ska göra upp med sina antidemokratiska felsteg i det förflutna. Och att de ska låta bli att begå nya nu. Det finns ryssar som var dissidenter under Sovjettiden som anser att samma diktatur nu har kommit tillbaka igen, och vi kan alla iaktta hur president Putin manipulerar och mördar och snor åt sig allt mer makt på samma gång som rövarkapitalismen blomstrar i Ryssland på ett kongenialt groteskt sätt. Min poäng blir att detta inte hindrar västs politiker från att vara vän med denne tydligt diktatoriske president. Det står nämligen mycket profit på spel för Västeuropa. Slutsatsen blir alltså att det knappast var det socialistiska försöket i Sovjetunionen som var orsaken till diktaturen och förtrycket där. Det havererade några få år efter revolutionen. Orsaken var snarare en mental tradition från tsartiden och kanske ännu längre tillbaks - en mentalitet som i dagens Ryssland nu åter lever upp, och exemplifierar sig i förakt för människoliv, längtan efter nationell storhet , känslomässig förförelse av ungdomen och maktkoncentration. Som humanist och demokrat anser jag det vara omistligt att bildning och utbildning är så fristående som möjligt från stundens maktinnehav. Historieskrivningen måste vara oberoende och förutsättningslös, och ska vara tillgänglig för och kunna ifrågasättas av alla. Björklunds uttaladen har gärna en historiejusterande tendens med klara vänsterfientliga ambitioner. Borgare är hellre emot vänster än emot diktatur. Håkan Gustafsson, v ordf Vänsterpartiet Oxelösund

Bästa medborgare! Jag tror inte vi ska strunta i att överklassen dricker champagne som vi vanliga människor inte har råd med. De gör det ju faktiskt på vår bekostnad! Det vore ett framsteg om de rika åtminstone hade så mycket anständighet att de ”tog vad de behövde och lämnade resten kvar”. Någon annan behöver förvisso den där resten, vi vet ju, alla vet i vår informationstäta tid, att miljarder människor lider brist på livets nödtorft, lider helt enkelt, av brist på resurser. Detta är kapitalismen i dess prydno – överskottet ska tillfalla den som är skickligast i att lägga vantarna på det - ett rövarsystem som såklart försvaras av de konservativa. Man vill inte tro att högerns politiker är elaka och föraktar människor som har det svårt, men deras politik vill de facto bevara de rikas privilegier. Är det månne bara fantasilöshet? Vi i Vänsterpartiet vågar ifrågasätta de nuvarande orättvisa förhållandena. Vi vågar tro att en rättvis värld är möjlig. Vi vågar vara vänster.

Håkan Gustafsson, Vänsterpartiet Oxelösund

Kapitalismen är perfid till sin natur – vad avslöjar det om dess anhängare?

Vinstfixering, egoism, expansion. Några av de centrala egenskaperna hos de inrättningar som förverkligar begreppet kapitalism. Egenintresset ljuger inte, säger Marx. Att ljuga för att i eget intresse ta in vinst är däremot helt stringent, konsekvent. Ett genuint etiskt, alltså altruistiskt tänkande är fullkomligt i strid med kapitalismens natur, och således kan ingen förnuftig och inte heller något kännande människa sympatisera med ett sådant system. Kapitalismen är till sitt väsen kumpan med sådana storheter som fascism och imperialism, den är en jätten Glufs-Glufs som aldrig blir mätt utan ständigt utan känslighet och hänsyn vill ha mer och mer, bli större och större. Den representerar de lägsta utflödena av människans möjligheter. Det här har vi i Sverige ju fått demonstrerat för oss under två decennier av nyliberala excesser; marknaden har fått alla möjligheter att med socialdemokratins goda minne frälsa svenska folket. Vi kan bekvämt se oss omkring i verkligheten och dra slutsatser. Man kan i sitt stilla sinne undra över de medmänniskor som, säkert utan att egentligen mena det, agerar motmänniskor, och håller fast vid en konservativ, samhällsbevarande politik. För det finns alternativ till det rådande systemet. Om man bara vågar tänka sig en annorlunda värld så är den inom räckhåll. I själva verket så önskar de allra flesta av oss ett samhälle som bygger på vänlighet i stället för fientlighet, hjälpsamhet i stället för konkurrens, sunt förnuft i stället för pekuniärt tunnelseende. Ett samhälle som strävar efter godhet snarare än mera pengar och mest till mig! Vänsterpartiet arbetar för ett samhälle utan skillnader på grund av klass eller kön eller etnicitet, för ett solidariskt samhälle där styrka används för att hjälpa och inte för att förtrycka. Ett samhälle där vi hjälps åt att göra allting bättre och där egoism och andra borgerliga perversioner inte har någon jordmån. Vår längtan är stark, och vår lust är stor! Håkan Gustafsson, (v) Oxelösund

Socialdemokraternas demokratiuppfattning

Oxelösund 07 11 11 Börjar sahlinisterna nu visa sitt rätta ansikte? För att få vara med och låna tillbaka ett hörn av maktens taburett, driver partiets s k förtroenderåd igenom att små barn ska betygsättas och värderas och sorteras. Jag förstår inte hur man kan desavouera ett demokratiskt fattat kongressbeslut, helt enkelt med hänvisning till att mycket har hänt sedan det fattades… Det visar en nonchalans gentemot en demokratisk process, en maktberusning och en självrättfärdighet som, är jag ledsen att säga, är traditionellt karakteristisk för svenska socialdemokrater - de i toppen vill säga. Gräsrötterna är nog tålmodiga demokratiarbetare som är värda stor beundran. Men nog borde det kännas nedslående att ha en så arrogant och föraktfull partiledning. Jag tror inte det hjälper mycket att densamma lägger huvudet på sned och ler sitt raraste leende, det där som vill föreställa ett stort hjärta. Hur ska det stavas: Sahlin eller Stalin? Det kan vara värt att påminna om att det finns alternativ här på vänstersidan; vi är många demokratiska socialister som vill värna allas lika inflytande.