Identitet, vad är det?

Jag läser Peter Englunds politiska blogg från 24 juni i år. Han talar om klassresa. Själv har jag aldrig riktigt nått en identitet som tillhörande någon klass, i varje fall inte som s a s första existentiella grubbleri. Annat har oftast varit i vägen. Säkert växlande projektioner av allmän ångest, i sig själv ej verbaliserad. Otrygghet i mig själv, med ty överhängande demoner, har varit min eviga silent partner. I alla fall. Socialt har jag, av ungefär samma orsaker som det ovan nämnda, aldrig varit klar över vem jag har varit eller hur denne i så fall skulle kunna tas emot av andra människor. Där ligger min prioriterade sociala osäkerhet. Och i kombination med en pavlovskt hundlik drift att gömma mig - fåfängt försökande vara osynlig, ohörbar - resulterar detta i en sorts socialt frånvarande fast både mentalt och kroppsligt närvarande. Mycken psykisk terror under skoltiden är obearbetad. Emellertid har jag numer fått hjälp att lyfta blicken på ett oväntat hopphöjande sätt (tack för skattemedlen till landstinget). Framförallt ska nog en social analys till som jag inte har alla kunskaper till själv. Men: Schabloner gällande respektive klass är i sig själva ofrånkomligen generaliseringar. Och kanske kan personens egna fokus på, eller mer eller mindre omedvetet val av, fokus på komplex i verkligheten vara av större betydelse för den personliga eventuella karriären.