Smittvarning

Jag har nu varit hemma och legat för ankar i en styv vecka. Influensa. Och inte vilken bagatell som helst - utan en extraordinärt seg och uttragen historia. Framför allt på längden. Säg inget till Bävertanten, men det är nog så att man kan se en del positiva sidor hos, eller spin off-effekter av, en sådan här sjukdomsperiod. För visst är det ett tillfälle att hänga med sina söner ( i mitt fall 9 och 12) på ett anspråkslöst sätt.(Den övriga familjen insjuknade med cirka två dygns förskjutning efter mig.) Man degar framför teven eftersom ingen av de drabbade ens orkar tänka på att företa sig något konstruktivt.I lyckliga fall orkar någon rädda församlingen från de värsta katastroferna i den kommersiella tablån. Usch! Förbjud även tevereklam riktad till vuxna! Den är ett hot mot folkhälsan. Ändå framstår det som en välsignelse att alla har varsitt sovrum dit innehavaren kan retirera vid behov eller önskemål, ty vårt behov av självläkning tycks understundom oerhört. Nu börjar man nästan, men bara nästan, känna sig som en människa igen. Dock med den gamla följeslagaren känslan av overklighet. Den är min Sancho Panza. Han är ju vapendragaren som har en verklighetskontakt bättre än don Quijotes, och just därför blir min benämning så, får jag säga det, genial. "Tu es genial, Pablo!" (ur Svenska Ords film Picassos äventyr)

Elvis Presley, Marilyn Monroe och Britney Spears?

The American Way kräver ständiga tribut. Svenska slaskmedia har inga skrupler ifråga om att delta i drägelkampanjerna och nedjagandet av en ung kvinna med ambitioner. De senaste decenniernas rövarkapitalistiska trimning av Sverige och den övriga Milton Friedman-infiltrerade västvärlden visar sig i ett allt hetsigare tempo och ständigt högre krav på att alla ska vara allt mer perfekta. Hela tiden optimera, och fråga inte varför. Trotsar man den oskrivna lagen och tillåter sig att tänka efter ett ögonblick så inser man genast att detta inte är rimligt. Det är inte mänskligt. Det luktar övermänniskoideal och 1930-tal fast upphöjt till X. Det är onödigt. Det hela kokar ned till samma gamla orsakssammanhang: den kommersiella miljön stressar och kräver ständigt mer inkomster, fler lösnummer. Det finns allt mindre utrymme för företagare, vilken bransch det än handlar om, att vara goda kapitalister. Men detta ska inte överraska någon - det här groteska ekonomiska systemet har egenintresse in infinitum inskrivet i sitt DNA. Får det inget motstånd bär det bara fortare och fortare utför. Jag vill i all ödmjukhet påminna om att det finns alternativ till rådande samhällsförhållanden. Och Vänsterpartiet är det enda parti att räkna med som vågar vara systemkritiskt och erbjuda dessa. Vi vägrar förlora hoppet om människan.