Konungslig solidaritet i retoriken

På TV i går kväll kunde den som ville avnjuta vår kung Carl hållande ett tal i anledning av Sveriges nationaldag. Jag lade med viss höjning av i alla fall ett ögonbryn märke till att det var ett riktigt vackert, uppmuntrande och värmande tal han höll. Budskapet andades stolthet över svenska värden snarare än den svenska nationen som sådan; öppenhet,demokrati och solidaritet med våra medmänniskor. (Så har vi ju det här besvärliga som hänger över hans fru hustru drottningen. Det är ett känt men inte särskilt omdebatterat faktum att hennes far ju var en tysk nazist, som flytt till och bosatt sig i Brasilien. Ingen har någonsin ställt henne mot väggen för detta. Det är den gamla, mycket gamla, vanliga, alltför vanliga, underdånigheten gentemot hovet. Skam över den svenska journalistkåren.) Med på plats där i Södertälje var förstås också kommunalrådet Anders Lago, som ju nyligen gjorde ett bejublat beök i USA:s kongress, där han läste lusen av skamsna amerikaner för att USA inte tar ansvar för de irakiska flyktingar man själv har skapat genom sitt olagliga angreppskrig. Jag skulle vilja säga att Anders Lago kanske är den enda bekanta representanten för den svenska opinionen i utrikesfrågor, då vare sig den förra, socialdemokratiska eller den nuvarande, lismande, borgerliga, har haft något mod eller någon självständighet visavi framförallt den stora kvasidemokratin i väster. Vi ska applådera vackert och sant tal även när det kommer från oväntat håll. Sedan kan vi alltid fundera över om retorik alltid är synonymt med äkthet, hur mycket som kommer från hjärtat. Men gott tal påverkar alltid i god riktning.