Kapitalistisk katharsis

I Guinness World Records 2008 läser jag att 56% av Venezuelas medborgare känner stort hopp inför framtiden, och därmed håller rekordet som det mest hoppfulla folket i världen. Jag gör kopplingen till de senare årens framgångar för den socialistiska omdaningsprocessen i landet, och det stora förtroende som Venezuelas folk har visat president Hugo Chávez i val efter val. Här i Sverige har vi för tillfället en mörkblå regering som på något sätt försöker ge nyliberala idéer ett folkhemskt ansikte. Daterade egoistvärderingar packas om och förses med nytt datum. Kanske tror de själva på det de håller på med. Så blå de är, tror jag ändå inte att de blåljuger – medvetet. Absurt hoppfull som jag envisas med att vara, så tycker jag mig trots allt detta ana en underström även i vårt Milton Friedman-Sverige. Jag hör företagsrepresentanter tala i något vidare ordval än sådana som handlar om evig och enfaldig vinstmaximering. Något som är oundvikligt, skulle jag tro; även Handels- hjärntvättade broilrar är ju ändå människor någonstans i röran av siffror. Det hela kokar helt enkelt ner till att vi alla bara är människor - och mänsklig värdighet ger vid handen att vi förtjänar ett bättre samhälle än ett som offrar alla sina barn till Mammon. Detta kan så småningom växa till något som kan undergräva vår nuvarande regims dammiga och bakåtsträvande ideologiska fundament. Det ska bli spännande att se hur det uppstår en ny vänster inifrån högerns allra keligaste gris. En trojansk häst på scenen på bolagsstämman. En knutpunkt är egenintresse, förkroppsligat i egoism, med ekonomisk vinning som incitament. Kunde man komma förbi det momentet så vore vägen fri till ett samhälle där vi i lugn och ro kan bry oss om varandra i stället för var och en sina pengar. Inom kapitalismens hägn äger västvärlden högt civilicerade värderingar, ett arv från till exempel upplysningstiden. Utvecklat genom åren av tidiga liberaler, av radikala socialister, av fredskämpar och miljöaktivister. Är detta trots eller tack vare den manliga västeuroperiska mentalitet som handlar så mycket om expansion och att ta för sig? Både och, förstås. Det goda vi dialektiskt har kommit fram till har vi nått på bekostnad av sämre lottade människor på andra håll och förtryckta grupper hos oss själva. Sven Lindkvist skriver i en essä från 1967 ”Kan social och ekonomisk frigörelse uppnås utan våld?” bl.a. följande: ”Vi har vant oss vid en standard. Vi betraktar den som vår rättighet. Den är inte bara ett hån mot världen idag. Den kommer alltid att vara det. Vi måste vara ensamma om den. För all framtid. Vi har skapat en livsform som gör orättvisan permanent och ofrånkomlig.” Det ekonomiska egenintresset tycks styra och forma världen idag. Den starke ger inte frivilligt upp sina privilegier, det har han väl aldrig gjort? –Lägg märke till genuset ”han”. Vårt nuvarande samhällssystem skapades av Mannen, med de machoförtecken som rådde under hans storhetsperiod. Möjligen kan någonting inträffa som ställer den allra starkaste försvarslös mot väggen – som förödmjukar, ja ordrätt ödmjukar, honom. En miljökatastrof kanske? Eller kan han fås att ta reson i sin egenskap av människa? En människa som inte är blockerad av sina psykologiska försvarsreflexer utan som vågar ta och ge ärliga tankar. En faktor som stimulerar försvarsreflexer är just den utsatthet som en företagare, liten som stor, befinner sig i. En rävsax. Det finns ingen trygghet där heller, ständigt en stress: mera vinst, annars döden. Systemfelet är fundamentalt. Det hänger på humanisters uthållighet om vi ska lyckas ersätta de mörka gammalvärldsmakter som fortfarande, trots all filosofisk och vetenskaplig utveckling, biter sig fast. Att vi t.ex. inte förfaller till att betrakta onda människor som någon annan och enkelt avfärdbar sorts varelse, utan istället för vad den är: en vilsegången liten ledsen vanlig människa, ”det är ett barn som har gått vill”. Det var synd om Adolfus Hitler. Det är synd om George Walker Bush. Det är synd om alla sorters terrorister. Socialismen är en humanism, en sekulär, vetenskaplig och därför trovärdig frälsningslära. Ett oslagbart hopp för hela mänskligheten.