2010-02-05

Impromptu över den svindlande tiden

Jag reflekterar över livets flyktighet

Plötsligt är vi på Hades flyktingenhet



Dagarnas lämmellika gång är otäck

Se, nu är ytterligare en vecka väck


Minuterna har sekundanter för att hinna gå

Åren står på månaderna för att nå


Tiden går för fort nuförtiden

Så fort man tittar bort är den förliden!







En glädje och en sorg för ett barn av stjärnstoft

är att få leva som en tomte på ett loft



att till vardags leva på undantag

för att ibland få bära en säck ett tag



och skänka glädje åt andra

som har det tråkigt med varandra



En svart säck med parentetiskt ljus

att delas ut i meningslöshetens hus







Strof tre i detta bygge

blir något mer likt ett kalhygge



I retorik och skönhet

levereras allt i tre, jag vet



Jag undrar om inte lite utfyllnad

gör fler än skribenten glad?



Som en andhämtning från en sorts skeende

avslutar här en metagrej, ett snett leende

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar