Jag reflekterar över livets flyktighet
Plötsligt är vi på Hades flyktingenhet
Dagarnas lämmellika gång är otäck
Se, nu är ytterligare en vecka väck
Minuterna har sekundanter för att hinna gå
Åren står på månaderna för att nå
Tiden går för fort nuförtiden
Så fort man tittar bort är den förliden!
En glädje och en sorg för ett barn av stjärnstoft
är att få leva som en tomte på ett loft
att till vardags leva på undantag
för att ibland få bära en säck ett tag
och skänka glädje åt andra
som har det tråkigt med varandra
En svart säck med parentetiskt ljus
att delas ut i meningslöshetens hus
Strof tre i detta bygge
blir något mer likt ett kalhygge
I retorik och skönhet
levereras allt i tre, jag vet
Jag undrar om inte lite utfyllnad
gör fler än skribenten glad?
Som en andhämtning från en sorts skeende
avslutar här en metagrej, ett snett leende
2010-02-05
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar