Apatiskt horisontell och ett modlöst mörker
Efter trettiofyra dygn vågar jag mig på vertikal
och öppnar ögonen från en dröm till en annan
Det glindrar där ute
som solen genom lövverket
en juniförmiddag
Hoppet om tillit vågar vakna
och ett löfte hovrar varmgult - en gåva -
om något annat än denna tryckande intighet
och denna meningslösa jakt
Där utanför finns en annan värld
En ny, en sann
En de naivas värld
där varje tanke är en väns
där varje ord är allas rättighet
Den goda viljan är ljuset
och innehar regeringsmakten
Visdomen och sansen, kamrat
ger ingen plats åt
girighetens brunblåa scenografer
och Mammons obändiga illvilja
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar