Sanning och demagogi

Ett debattinlägg till Södermanlands Nyheter som jag skrev som svar på en insändare som tokhyllade vårt kapitalistiska samhälle: "Bästa kapitalistvän. Ett par kommentarer bara. Du glömmer att nämna att kapitalismen och dess bundsförvant kolonialismen är orsak till den ojämlika fördelningen av mänsklighetens resurser, som egentligen är nog för oss alla. De senaste decennierna har i Sverige det kapitalistiska systemet efter nyliberalernas skickligt genomförda paradigmskifte - med den socialdemokratiska högerns goda minne och stöd - haft alla möjligheter att förverkliga sina inneboende möjligheter. De flesta svenskar är klarsynta och förnuftiga och låter ingen slå några blå dunster i deras ögon. De flesta är inte imponerade av vad det rådande radikalkapitalistiska systemet har åstadkommit. Det har tydligt visat sin oduglighet att tjäna människan till hennes bästa. Jag är förstås inte förvånad. Vi i vänstern har för avsikt att en gång för alla vrida våra gemensamma resurser ur händerna på de giriga vinstfundamentalisterna." Just så. Jag har en viss kraft. Jag önskar att jag hade mer kunskaper, typ siffror och sakfakta, att backa upp sånt här med också. Men visst är det tjusigt med demagogi (synonymer: folkuppvigling, agitation, retoriska knep). Emellertid; övertygelsen är känslomässig och sanningen är intuitiv. Inger det förtroende?