REVELJ

Nu välver man tanken i Sverige
Fred? Palme? Världssamvete?
-Omodernt! Åt helvete!


Detta är dårarnas tid
Se i Rosenbad testosteronets id
Bombhögern längtar ut i strid!


Stormaktstiden lockar i deras blod:
”Lyft svärdet, gör Sverige ärat, repa mod!
Märk 1809, men minns var vi stod!”




Släpp ingen afghan in i stan
men kriga djärvt i Afghanistan
Nu är ju Onkel Sam snäll, så vad fan


-nu kan vi bli stridsbröder
Ett nytt stolt korståg vi stöder!
Strunta i om barnen blöder!

SOLIDARITET ÄR EN FRÅGA OM DELEGERING

Jag har kommit på ett nytt ord: Egonomi. Det var inte alls svårt.

Den inverterade retorikens triumf skymtar Edgar Allan Poe

Var finns skammen

Var i Täby bor anständigheten

Vad är målet Fredrik

Vart är det du vill ta med oss allihop

Alla vi som inte har tid att lyfta blicken

och se efter hur allt hänger ihop

Vi som sliter och snärjer

Ska vi bara tro på din styrka

Ska vi hoppas på din generositet

Har du tagit över för kärleks skull

Alltså, är det fel på oss

när vi inte orkar höja våra huvuden

för att du passade på att köra över oss

med sammetsblick och breda leenden

och löften om att jaga de svaga

Grattis Zäta på 125 års-dagen! Grattis Niklas på 25 års-dagen! Zeth ”Zäta” Höglund föddes 29 april 1884 i Göteborg. Carl Zeth Konstantin Höglund var politiker, debattör och författare. 1905, i samband med att Norge ville bli självständigt från Sverige, ville många i överklassen dra i krig för att bevara unionen. Höglund skrev då ett manifest ”Ned med vapnen”, där han fördömde krigsplanerna och uppmanade den svenska arbetarklassungdomen att vägra gå i krig. För denna pamflett dömdes han till ett sex månaders fängelsestraff, vilket han avtjänade i Malmö. Kanske hade hans skrift en betydelse för att svänga opinionen till förmån för en fredlig upplösning av unionen. I samband med första världskrigets utbrott 1914 dömdes han åter till fängelse för antimilitarism. Under tiden på Långholmen skrev han diktsamlingen Bläck och blod. Han tillhörde Vänsterpartiets ledning mellan 1917 (fast de första åren förefaller det som att man inte alltid hade en viss person utsedd till partiledare. Även Karl Kihlbom nämns åtminstone periodvis som partiordförande) och 1924. Han var en av de revolutionärer som uteslöts ur SAP 1917 och bildade vårt parti som då tog namnet Sveriges socialdemokratiska vänsterparti. Höglund uteslöts ur partiet 1924, efter svåra meningsmotsättningar beträffande medlemskapet i Komintern, och ledde för en tid ett eget kommunistiskt parti. Efter Hjalmar Brantings död 1926 återvände han till SAP, men eftersom han fortsatte att betrakta sig som kommunist fick han aldrig någon ledande position där. Så här långt efteråt kanske man kan ge ”Zäta” rätt i detta att vårt medlemskap i Komintern inte var alldeles bra. Inte med den hårda Moskvastyrning som tydligen blev uppenbar rätt snart. Vårt parti lämnade inte denna Tredje internationalen, som Komintern också kallades, förrän den upplöstes av Stalin 1943. Zeth Höglund avled i Stockholm den 13 augusti 1956. Han ligger begraven på Skogskyrkogården därstädes utan gravsten. Niklas Gustafsson föddes den 29 april 1984 på Norrköpings BB, eller hade redan fått beteckningen KK? Det var en oerhört solig och varm dag under en tid när också det svenska folkhemmet stod i zenit, åren före kanslihushöger, Feldtmanövrer och nyliberal statskupp. Jag minns det som om det vore kanske bara tjugofem år sedan som jag stod där, på lasarettets balkong och sånär mottog folkets hyllningar, nå, jag tog ialla fall, om inte en cigarr, så i alla fall en cigarrett, i gryningen. I de övre tonåren gick Gustafsson med i Ung vänster, som ett föredöme för var och en ungdom med normala värderingar. Han avgick dock efter några år från posten som medlem p.g.a. som han ansåg för mycket skitprat och för lite handling i Norrköpingsföreningen. I sin spirande ungdom är Niklas en pålitlig källa till glädje och hopp för sin alltför frånvarande far, och en empatisk och ambitiös vårdelev, just nu under praktik - handling, äntligen... Hurra X4X2!

Äntligen vann rätt låt!

Alla tör vara överraskade över att jag alls ids följa denna mossiga tävling - man kan fortfarande inte tävla i musik – ytterligare en sanning som är lika aktuell nu som på 70-talet. Och i så fall, varför? Icke desto mindre gör jag familjen sällskap i soffan. Häpnad och glädje turas, när tävlingen tonat och Petra Mede insiktsfullt sagt förlåt, om i mina känslors framstupa romantikläge när tittarna, ”folket”, liksom jag själv visar sig ha röstat på Malena Ernmans bidrag i sådan majoritet att hon vann finalen i melodifestivalen trots juryernas motsatta röstning. Det är intressant att reflektera över att folket hade störst sympatier för de två låtar, ”La Voix” samt ”Snälla snälla” med af Ugglas, som får sägas avvika från den sega massan av strömlinjeformat kommersiella, i grunden angloamerikanskt influerade dynglåtar. Med undantag av en grekisk sak som också var lite tilltalande. Juryerna däremot, både den inhemska och den internationella, verkar vara fast i någon sorts insnöat branschtänkande. Det är nog så att svenska folket har god smak och lika gott omdöme i fråga om musik. En tanke som jag tror finns hos Malena är att göra reklam för operagenren hos människor som törstar efter den utan att veta just något om den. Grattis Malena! Jag älskar dig. Inte minst för att du uttryckligen tar ställning för den ”riktiga”, kulturellt värdehaltiga musik som du representerar, och inte vill låta den urvattnad offras på kommersialismens altare. Dessutom var du denna tävlings snyggaste och intelligentaste deltagare, för det så. Saknar någon radikalismen i dessa mina kommentarer? Jag erinrar mig en synpunkt av Sven-Bertil Taube, som gick ut på att det gärna kan anses radikalt att göra saker med kvalitet i en bransch där det annars förekommer mycket skräp. Och jag har rentav för mig att här och nu skrivande skribent i något sammanhang har tyckt att hög kvalitet och äkthet inte kan vara annat än radikalt. Det låter rätt. Äntligen!

2009-1849=160

Den 22 januari 1849 föddes han som skulle bli Sveriges hittills största författarnamn, av en tjänstekvinna enligt hans egen proletära benämning. 160 år senare är August Strindberg fortfarande i högsta grad levande och en inspiration för alla rabulister och sanningssägare, och har jämförts med både Augustinus och Rousseau. Hipp hurra på födelsedagen!

GRISRAEL

I sextio år och mer har det sionistiska projektet det judiska nationalhemmet varit västvärldens gullegris. Med fullt förståeliga, för att inte säga rimliga, sympatier för de stora mängder judar som, tillsammans med andra minoriteter och politiska motståndare, drabbades av nazisternas massmord. Men det började redan 1917 i samband med att Storbritannien erövrade Palestina från det osmanska riket. I Balfourdeklarationen ville den brittiske konservative utrikesministern Arthur James Balfour att judarna skulle få ett eget hemland – men på villkor att ”intet skulle göras som kunde inverka menligt på de medborgerliga och religiösa rättigheterna för de icke-judiska samhällena i Palestina”. Det är inte särskilt välkänt hos oss att israelerna från början inte visade någon som helst respekt för de palestinska invånarna i det område som man fick av britterna att bygga sitt land på. Man pressade till sist 1948 igenom förverkligandet av Israel via Förenta Nationerna. Vi svenskar ska inte glömma att FN:s medlare i Palestina Folke Bernadotte mördades av den judiska Stern-ligan i september 1948 efter att ha arbetat fram en lösning på den arabisk-israeliska konflikten. Man har intrycket att israelerna från början har ansett sig kunna ta sig vilken rätt som helst för att fullborda sin stat på sina egna egoistiska villkor. Medan andra folk som kämpar för sina rättigheter slentrianmässigt stämplas som terrorister när de tar till vapen. Av västvärldens hegemoni alltså. Civilisatorisk mänsklig anständighet bör vara en minsta gemensamma nämnare för alla nationer som vill bli bemötta med respekt. Men bygger man sitt land på etnisk rensning, fördrivning av medmänniskor ut i öknen, är man nog dömd att leva med ett ont samvete. Det kanske är just den ondskan vi nu ser skjuta knopp - den sionistiska sadismen slår ut i full blom, den spirar i blodet från slaktade barn. I det Sverige som anser sig demokratiskt är det inte politiskt korrekt att ha synpunkter på Israel. Man misstänks då ha dem pga att Israel är judarnas hemvist. Den typen av infama outtalade misstankar om antisemitism utnyttjar naturligtvis de aggressiva sionisterna för att tvinga världens sympatier i önskad riktning. Det är en misslyckad strategi. I dessa dagar håller Israel på att definitivt göra bort sig hos alla rättsmedvetna människor i hela världen, och frågan är inte om utan hur snart vi ska få tillfredsställelsen att se Ehud Holmert med kumpaner inför rätta i en internationell domstol till svars för brott mot mänskligheten. Det är det civiliserade sättet att handskas med en gullegris som har blivit ett fascistsvin.

Historiens pedagogiska misslyckande kontra människornas mänskligt förklarliga omänsklighet

Palestina nittonhundrafyrtioåtta

De oskyldiga gör sig skyldiga

med hjälp av

den västliga världens sjuka samvete

Folkfördrivning Etnisk rensning Rasistisk stat

Bödlarnas offer skaffar sig egna offer

Hackordningen hackar sig nerför generationerna

De jagade har blivit jägare

De slaktade har blivit slaktare

De som är skyldiga är skyldiga

Förlåtelsen är förgrämd

Förståelsen är förgäten

Förhoppningen är förtryckt

Godheten sägs vara gudens budskap…

Den sitter på undantag i hans namn

Israel tjugohundranio

Grattis Kuba!

Som stolt årsbarn med den kubanska revolutionen vill jag bringa ut ett mångfaldigt hurra för det uthålliga kubanska folket. Trots en ständig, mångfasetterad terror från den feta imperialisten i norr, handelsresanden i död och enfald, Amerikas Förbannade Stater, har ni i ett halvt sekel lyckats hålla drömmen om ett rättvist samhälle vid liv genom ett hjältemodigt strävande med ledning av en inte ofelbar, inte ens uppblåsbar, men underbar förebild och inspiration från bröderna Castro med kamrater. Enlgt nobelpristagaren leClezio är mänsklighetens viktigaste problem att lösa hungern samt analfabetismen. Ni har inte bara prioriterat dessa områden utan dessutom sjukvården, som en prick över i som i "humanism"! Trots alla era misstag, trots allas våra mänskliga, rentav omänskliga, brister, trots högerns skräckslaget desperata aggressivitet (eftersom den känner på sig att ni är på rätt spår), trots den svenska vänsterns svajande konsekvens och rädsla att ställa upp – Viva Cuba socialista siempre!